Det allra sista inlägget

Det är med ledsenhet i hjärtat som jag sätter mig ner för att skriva det här inlägget – det allra sista. Jag har bloggat mer eller mindre aktivt under de senaste åtta (!) åren, det har inneburit mycket arbete men fördelarna har alltid övervägt slitet. Sedan en tid tillbaka har däremot alltsammans mest börjat kännas som ett nödvändigt ont och därför blir det här mitt sista inlägg. Det har verkligen inte varit ett lätt beslut, bloggen är så tätt sammanlänkad med min vardag och mina överväganden har nästan känts existensiella i den grad att jag inte riktigt vet vem jag är och hur jag agerar i vissa situationer utan den.

Jag är så oerhört glad över att jag som fjortonåring började dela med mig av mitt liv på internet. Förutom att bloggen har utvecklat mitt skrivande, lärt mig att fotografera och redigera bilder har den också bidragit till att jag har fått vara med om en hel rad roliga händelser. Mest av allt är jag dock tacksam över alla de fantastiska människor som jag aldrig hade lärt känna om det inte vore för den här platsen.

Nu är det ju förstås så att jag inte försvinner från internet för evigt och om ni vill fortsätta följa mig så kommer jag ha oändligt mycket mer tid att lägga på exempelvis Instagram. Där heter jag @absolutlisen och det skulle göra mig mer än glad om ni hängde med dit!

Innan vi säger farväl vill jag vill passa på att skicka en stor himla kram till alla er som har kikat in här genom åren, till er som har kommenterat, mailat eller bara läst. Jag kan inte nog uttrycka hur otroligt jag tycker att det är. Det var nog allt för nu. Hejdå! <3

08:00 2 kommentarer

En sista Roaccutanuppdatering

2För en månad sedan tog jag mitt sista Roaccutan-piller! Låt oss kika på hur utvecklingen har sett ut:

Förebilder.

4 En månad senare.

1Fyra månader senare.

2Och så nu, ett halvår senare!

Det känns så himla bra att det äntligen är över! Trots att jag inte har märkt av värre biverkningar än extrem torrhet och njutit av icke-fett hår, så ska det bli skönt att känna mig som vanligt igen. Framförallt ska det bli fantastiskt att slippa ta blodprov var sjätte vecka, det har nämligen hänt två gånger att de behövt sticka flera gånger vilket ju inte är speciellt trevligt.

Sedan har vi förstås mitt största orosmoment innan jag började med kuren, det här med att inte få dricka alkohol som student. Det tog verkligen ett tag att vänja sig att gå på fest nykter, jag har alltid älskat att dansa så att gå på klubb var inga problem, men det tog emot mer än vanligt att prata med nya människor på hemmafest. Efter några månader släppte dock de flesta spärrarna ändå och jag har absolut inte haft tråkigt bara för att jag skippat alkoholen, tvärtom. Jag har dessutom lärt mig att jag ju inte alls blir bakis på riktigt utan oftast bara lider av sömnbrist, eftersom jag mådde nästan precis lika kasst dagen efter ändå.

3Bilden står mina vänner Fanny och Moa för.

Jag tyckte att jag var väldigt rolig när jag lite löst rubricerade första utgången som ett Prohibition Party anno USA 1933. Citatet hämtade jag från den här gulliga bilden. Allt som allt var det en väldigt nyttig erfarenhet att vara nykter i ett halvår, men nu ska det bli skönt att kunna välja om jag vill dricka alkohol eller inte. Klart slut på Roaccutan-uppdateringarna!

08:00 2 kommentarer

En andra Roaccutanuppdatering

1Nu har det gått fyra månader sedan jag började äta Roaccutan. Jag har inte haft en enda finne på flera veckor, men tanken är att jag ska äta högsta möjliga dos under längsta möjliga tid, så att jag förhoppningsvis får bukt med acnen en gång för alla. Vi får se hur det blir med det… Det som är kvar nu är istället massvis av fläckar, om jag har förstått det rätt så försvinner sådana efter ett tag men i dagsläget verkar de rätt orubbliga. Säg gärna till om det är någon som har tips på hur man snabbare får bort dem! Annars är torrheten under kontroll, (varning för ganska äckliga biverkningar) jag har inte längre sprickor i mungiporna och slipper därför smärta när jag pratar/skrattar/äter. Nu snyter jag blod istället men det är faktiskt inte så farligt som det låter. Nästa gång vi hörs har jag förhoppningsvis avslutat kuren, det ska bli spännande att se om det hinner hända några fler framsteg tills dess!

08:00 Lämna en kommentar

En första Roaccutanuppdatering

4Nu har det gått lite mer än en månad sedan jag började äta Roaccutan och visst ser man skillnad? Det tog faktiskt bara en vecka tills knottrorna i min panna försvann och nu känns det som att min hy försöker trycka ut all resterande finnkapacitet. På fredag ska jag till läkaren igen och tanken är att vi ska höja dosen så att det förhoppningsvis går ännu snabbare. Annars så mår jag faktiskt rätt bra! I början kändes det som att jag fick ont i kroppen men eftersom jag inte har kvar de symptomen vet jag inte om jag bara inbillade mig. Däremot har jag ett återkommande dunkande ljud i mitt öra som kanske kan kopplas till medicinen, dessutom börjar jag bli väldigt torr och har därför inlett ett missbruk av läppbalsam. Det finns ju dock för och nackdelar i allt, jag har exempelvis märkt att mitt hår har tappat förmågan att bli fett vilket ju är oerhört praktiskt! Klart slut på en första uppdatering!

09:35 2 kommentarer

Blogghjälpen: en påminnelse

3Ni vet Humans of New York? Under de närmsta veckorna kommer Brandon som driver sidan åka runt i Europa för att berätta några utav de historier som alla miljontals flyktingar bär med sig. Under gårdagen fick vi följa Muhammads väg över medelhavet som innehöll både mörker och tvivel på mänskligheten, men där fanns även några ljusglimtar och ett lyckligt slut. För en månad sedan drog ett gäng bloggare igång Blogghjälpen, 238 personer har redan varit med och bidragit men det är fortfarande en liten bit kvar till målet på 50 000 kronor. Om du har möjlighet, skänk gärna en slant så hjälper vi till att möjliggöra fler ljusglimtar för våra medmänniskor på flykt i Europa.

08:00 Lämna en kommentar

Mina tankar kring Roaccutan

Alldeles nyss sa jag högt till mig själv ”förlåt kroppen” och svalde tre små rosa piller. Så här ligger det till: jag har haft acneproblem sedan jag var tonåring och eftersom min mamma har upplevt samma sak har jag varit i kontakt med olika hudläkare från allra första början. Jag har testat de flesta krämer som finns tillgängliga och även pillerna som kallas Tetralysal och Roaccutan. Det har verkligen hjälpt men bara under korta perioder. När läkaren nu föreslog Roaccutan igen så kändes det förstås svinjobbigt men som hen påpekade är detta ett väldigt bra tillfälle eftersom jag både är ung och frisk. Jag förväntar mig inte finnfri hy för alltid men förhoppningsvis gör en ordentlig behandling att jag åtminstone slipper fortsätta söka hjälp.

Om jag ska vara helt ärlig så störs jag inte speciellt mycket av min hy utan går osminkad för det mesta. I Floras utmärkta inlägg om acne upprepar hon orden ”du är mer än din hy” och det är så oerhört viktigt att komma ihåg. Däremot ska jag heller inte sticka under stol med att det börjat kännas jobbigare än vanligt på senaste tiden, framför allt gör det så jäkla ont varje gång jag nuddar ansiktet.

Roaccutans bipackssedel är ju ett egentligen ett kapitel för sig. Som jag kommer ihåg det från förra gången blev jag extremt torr och blödde näsblod minst en gång per dag under en period. Det jag dock tycker känns allra jobbigast just nu (förutom risken för depression förstås) är att man inte bör dricka alkohol. Och alltså, jag förstår hur märkligt det kanske låter men som student blir det faktiskt en ordentlig omställning då det är den absolut vanligaste formen av umgänge. Samtidigt så ser jag verkligen fram emot en höst, vinter och tidig vår utan att vara bakis och ångestfylld, tänk vad mycket jag kommer få uträttat på söndagar! Och herregud vad sorgligt det skulle vara om jag inte kan ha roligt utan alkohol, jag ska göra mitt bästa för att bevisa motsatsen.

Jag känner mig livrädd men samtidigt peppad. Min tanke är att skriva om processen med jämna mellanrum och givetvis göra en ordentlig utvärdering när det är klart. Om det är några utav er som har några erfarenheter eller tips så får ni jättegärna dela med er!

15:38 2 kommentarer

Blogghjälpen: stöd människor på flykt

1Jag tänker ofta på att jag så ogärna vill vara en sådan person som står och tittar på när någonting hemskt pågår. Medelhavet har förvandlats till en kyrkogård och de människor som klarar färden till Europa är i desperat behov av hjälp. Det här känner du nog redan till, vi har pratat om denna humanitära katastrof ett bra tag nu och i alla fall jag har känt mig rätt maktlös. Det behövs politiska toppbeslut som grundar sig på mänskliga rättigheter och inte egoism. Men vet du vad? Tillsammans är vi inte maktlösa utan kan styra våra politiker i rätt riktning genom att visa att vi i alla fall inte bara tänker titta på.

Vi är ett gäng bloggare som har startat en insamling med målet att kunna lämna över 50 000 kronor till FN:s flyktingorgan UNHCR den 1/10. Klicka här och var med och visa ditt stöd tillsammans med oss, även en liten summa kan göra stor skillnad! Medmänsklighet är nog det finaste och viktigaste vi har här i världen. Hoppas du vill vara med och bidra! <3

ps. Loggan har fantastiskt duktiga Flora knåpat ihop.

10:00 Lämna en kommentar

Du och jag i ettusenåttahundratjugofem dagar

2 3 4 5 6Sista bilden är tagen av vår vän Lovisa.

Nu har det gått fem år sedan det blev vi på den där parkbänken en sen sommarnatt efter skolavslutningen i nian. Egentligen är det rätt knäppt att vi passar så bra ihop, att gå i samma tyskagrupp är ju liksom ingen garanti för ett bra förhållande. Vad fantastiskt det är att jag fortfarande kan bli helt himla golvad av kärlek när jag ser på dig! Jag älskar att vi har så roligt ihop, jag älskar att dela min vardag med dig och jag älskar att drömma om framtiden tillsammans. Jag älskar oss och jag älskar dig!

08:00 Lämna en kommentar

Om att 87% av personerna i våra historieböcker är män

1Madam C J Walker började på en bomullsplantage och slutade som USA:s första kvinnliga miljonär genom hennes försäljning av skönhetsprodukter för afroamerikanska kvinnor. In och läs mer om henne och andra fantastiska kvinnor på Historiskan.

Ni vet en sådan där morgon då himlen är alldeles grå, regnet öser ner och du ska hålla en muntlig presentation i skolan? Den där dagen blir inte mycket bättre när du nås av nyheten att våra svenska historieböcker i snitt endast innehåller 13% kvinnor. Att denna redan låga siffra dessutom sjunker under 1900-talet får i alla fall mig att vilja peka fingret åt allt och gå och lägga mig igen.

Jag har tipsat om detta förr men under en dag som denna kräver det sin upprepning. Historiskan är ett projekt som går ut på att lyfta fram historiens bortglömda kvinnor. Detta gör de genom sin facebooksida men kommer även att ge ut Sveriges första kvinnohistoriska tidsskrift i augusti. Dessutom är de gästpostare på det utmärkta instagramkontot @kvinnohat denna vecka.

Tänk er vad tråkigt det skulle vara om ingenting ändras på hundra år och det vi kvinnor gör idag inte spelar någon roll år 2115? Tillsammans måste vi hjälpas åt att lyfta fram andra berättelser. Här med lovar i alla fall jag att exempelvis i mina pågående studier alltid försöka välja att forska om en kvinna (eller för all del om någon från alla de andra grupper som får dela på ännu mindre än 13%). Lovar ni också?

22:55 2 kommentarer

Resultat och ett soligt Lund

Hej kära ni! Jag är tillbaka från min internetfria vecka! Det gick… Helt okej. Det var ingen bra idé att ”se hur mycket jag kan få gjort” under en vecka då jag hade hemtenta, jag satt nämligen konstant med den från måndag till fredag. Totalt lyckades jag laga en ynka klänning. Men! Klädpåsen ligger åtminstone i vardagsrummet nu och jag känner mig pepp på att ta tag i den så småningom.

Själva internetlösheten gick faktiskt förvånansvärt bra och jag måste säga att jag kände mig mindre stressad än vanligt. Extra fint var det när jag tog en promenad i ett soligt Lund med bara musik i hörlurarna. Jag, som annars lyssnar på podcasts jämt tyckte det var otroligt skönt att riktigt insupa den ovanliga novembersolen, så här såg det ut:

81 82 83 84 85Hur fin är inte den här staden!? Sammanfattningsvis kan jag verkligen rekommendera er att testa något liknande, det var länge sedan sist jag hade så mycket tid till att bara tänka.

13:02 Lämna en kommentar